Och sen då?
Blev det inte bättre än så här? Vad hände med den brinnande elden där inuti som tidigare flammade på utan hejd? Ibland stannar man upp och tänker att livet inte erbjuder så mycket mer, men är det verkligen så? Att ställa frågor kan på ett sätt vara en högre form av talan, då man istället för att låsa fast fantasin till vad som sägs faktiskt öppnar upp läsaren (även författaren) för ett starkare engagemang. Nyfikenheten är nyckeln till nya upplevelser och denna nyfikenhet triggas av att kastas ut i det okända. Och grundar sig då inte en fråga på något okänt? Jo.
Fantastiskt hur man kan prata med sig själv bara genom att fråga någonting som man sedan kommer på svaren på. I tankens resonemang skapas alltså en dualism, en frågande och en svarande sida. Detta är förstås inget nytt, men lika intressant är det för mig som det var för de stora tänkarna förr. Är vi då så olika de människor som levde på den svart-vita tiden? Om samma tankar kan fascinera människor idag som för flera hundra år sen kan man ju undra över om det är samma process som sker i våra tankar idag som det var då... Fenomenet att tänka kanske är det arv vi fått med oss sen tidernas bekynnelse, för att kunna förstå att vi är resultatet av alla som tidigare levt. På ett sätt vill jag tro att vi är summan av alla tidigare händelser, att vi är sammalänkade med dåtiden (men även framtiden) genom en illusion av evigt liv. Själva idén om en dåtid gör att vi kan föreställa oss forntiden och införliva den i vårat nu, genom tanken. Varför vill vi tänka bakåt i tiden? Fanns det någonting förr som saknas nu? Och är det därför vi även tänker framåt, för att hitta det som saknas i något som komma skall? Vad händer när vi finner detta något? Blir vi fulländade? och är detta något en brinnande kraft som är sprunget ur det naturliga kaos som vår själva existens utgörs utav? Blir vi tidslösa varelser utan bekymmer och begränsningar när vi uppslukas av Nuets eld i en oändlig strömning av total harmoni?
Jag vet inte. Om en sån stund kommer, sker just nu, eller har varit, så kommer knappast ord på en dator att ens kunna närma sig att beskriva en sådan händelse. Beskrivandet av det ogripbara, obeskrivbara, oändliga forstätter...
God natt
/Villarn
Fantastiskt hur man kan prata med sig själv bara genom att fråga någonting som man sedan kommer på svaren på. I tankens resonemang skapas alltså en dualism, en frågande och en svarande sida. Detta är förstås inget nytt, men lika intressant är det för mig som det var för de stora tänkarna förr. Är vi då så olika de människor som levde på den svart-vita tiden? Om samma tankar kan fascinera människor idag som för flera hundra år sen kan man ju undra över om det är samma process som sker i våra tankar idag som det var då... Fenomenet att tänka kanske är det arv vi fått med oss sen tidernas bekynnelse, för att kunna förstå att vi är resultatet av alla som tidigare levt. På ett sätt vill jag tro att vi är summan av alla tidigare händelser, att vi är sammalänkade med dåtiden (men även framtiden) genom en illusion av evigt liv. Själva idén om en dåtid gör att vi kan föreställa oss forntiden och införliva den i vårat nu, genom tanken. Varför vill vi tänka bakåt i tiden? Fanns det någonting förr som saknas nu? Och är det därför vi även tänker framåt, för att hitta det som saknas i något som komma skall? Vad händer när vi finner detta något? Blir vi fulländade? och är detta något en brinnande kraft som är sprunget ur det naturliga kaos som vår själva existens utgörs utav? Blir vi tidslösa varelser utan bekymmer och begränsningar när vi uppslukas av Nuets eld i en oändlig strömning av total harmoni?
Jag vet inte. Om en sån stund kommer, sker just nu, eller har varit, så kommer knappast ord på en dator att ens kunna närma sig att beskriva en sådan händelse. Beskrivandet av det ogripbara, obeskrivbara, oändliga forstätter...
God natt
/Villarn
Framåt, Lugnt Framåt
Vi kan vara ledsna och glada, ensamma och många, oemotståndliga och alldeles för bittra. Vad vi än gör idag kan morgondagens under dundra över visshetens grunder, för att dölja de fantastiskt förunderliga stunder vi faktiskt vet att vi var en del av. Alla dessa timmar vi strosade i vetskap om ingenting ledde oss på precis den väg vi gick. Kommer ni ihåg när vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta, straffa eller förlåta, genomlida eller bara låta och när det i slutändan ändå inte spelade någon roll.
Jag vet inte om jag vet, och jag vet inte om jag borde veta. Vill jag minnas eller varför borde jag?
När alla vägar leder till Rom tar jag en avstickare till Frankrike, där bröden växer långa på fälten och där vinet trampas av underbetalda sommararbetare. Ingenting har någonsin spelat mindre roll och då är världen precis där den borde igen. Varje gång ett vapen avfyras så kontras det på andra sidan jorden av den där blomman som ni vet precis fällde ut sina blad, bara så där snyggt som det är möjligt när man spelar upp det i slowmotion på Blu-ray.
"Planet har landat och vi vill vänligast att ni sitter kvar, med säkerhetsbältena fastspända, till dess att vi står helt stilla. Vi här från Helm-Air International vill tacka för en trevlig stund och hoppas ni får en fantastisk dag."
Peace is a state of mind
Villarn
Jag vet inte om jag vet, och jag vet inte om jag borde veta. Vill jag minnas eller varför borde jag?
När alla vägar leder till Rom tar jag en avstickare till Frankrike, där bröden växer långa på fälten och där vinet trampas av underbetalda sommararbetare. Ingenting har någonsin spelat mindre roll och då är världen precis där den borde igen. Varje gång ett vapen avfyras så kontras det på andra sidan jorden av den där blomman som ni vet precis fällde ut sina blad, bara så där snyggt som det är möjligt när man spelar upp det i slowmotion på Blu-ray.
"Planet har landat och vi vill vänligast att ni sitter kvar, med säkerhetsbältena fastspända, till dess att vi står helt stilla. Vi här från Helm-Air International vill tacka för en trevlig stund och hoppas ni får en fantastisk dag."
Peace is a state of mind
Villarn
En dag på stan
VARVA NEEEEEER!
Vad är det för ställe man kommit till när man går på stan (där alla för övrigt springer i 120) och ser typ tio tusen skyltar som lyser och blinkar. Varje butik man sätter ner foten i har sin egna musik och har den inte det så hör man något av de andra 500 ljuden som skriker och väser: STRESS!
Det bästa är ändå de stora affärerna där man blir uppmanad från högtalarna att "Köp den här varan, som du vet att du behöver nu när du väl hör det. Du kanske aldrig hade tänkt på det tidigare men eftersom vi nu sänker priset med 1kr, så du får 3 för 20, känner du väl att du bara måste ha det."
Som att man inte har nog med problem att lyssna på den egna inre rösten...
Konstigt att folk blir förvirrade över vad de vill göra. Vi blir ju för fan bokstavligt talat bombarderade av intryck så fort vi sätter foten utanför hemmet. Hur ska hjärnans undermedvetna ens få en chans att solla ut vad som vore bra för en själv när sinnena blir konstant överbelastade.
Vi är egentligen jätteutvecklade spirituella varelser som har potential utan gräns, men vi är lite för upptagna med reklam och annat smaskigt för att hinna märka det. Jag avundas de som klarar av att lita på samhället. Själv har jag nämligen lite svårt att respektera något som till 50% försöker sälja på mig något och 50% försöker få mig att hjälpa till att sälja saker. Och jag vet att innerst inne är det inte det som samhället är till för, men varför får man det intrycket av allt som syns och hörs?
jävla skit
"Vi tackar Ville för den optimistiska prognosen av dagens välfärd och går raskt över till vädret"
Vet ni allesammans!! Det snöar :D
Snart är vintern här ordentligt.
Peace
/Villarns den 1:a af openeyes
Vad är det för ställe man kommit till när man går på stan (där alla för övrigt springer i 120) och ser typ tio tusen skyltar som lyser och blinkar. Varje butik man sätter ner foten i har sin egna musik och har den inte det så hör man något av de andra 500 ljuden som skriker och väser: STRESS!
Det bästa är ändå de stora affärerna där man blir uppmanad från högtalarna att "Köp den här varan, som du vet att du behöver nu när du väl hör det. Du kanske aldrig hade tänkt på det tidigare men eftersom vi nu sänker priset med 1kr, så du får 3 för 20, känner du väl att du bara måste ha det."
Som att man inte har nog med problem att lyssna på den egna inre rösten...
Konstigt att folk blir förvirrade över vad de vill göra. Vi blir ju för fan bokstavligt talat bombarderade av intryck så fort vi sätter foten utanför hemmet. Hur ska hjärnans undermedvetna ens få en chans att solla ut vad som vore bra för en själv när sinnena blir konstant överbelastade.
Vi är egentligen jätteutvecklade spirituella varelser som har potential utan gräns, men vi är lite för upptagna med reklam och annat smaskigt för att hinna märka det. Jag avundas de som klarar av att lita på samhället. Själv har jag nämligen lite svårt att respektera något som till 50% försöker sälja på mig något och 50% försöker få mig att hjälpa till att sälja saker. Och jag vet att innerst inne är det inte det som samhället är till för, men varför får man det intrycket av allt som syns och hörs?
jävla skit
"Vi tackar Ville för den optimistiska prognosen av dagens välfärd och går raskt över till vädret"
Vet ni allesammans!! Det snöar :D
Snart är vintern här ordentligt.
Peace
/Villarns den 1:a af openeyes
Egots centrum
Det är rätt tragiskt när man finner sig sittandes för sig själv, förbannar sig över hur dåligt man mår och hur universum tycks snurra runt ens huvud... när man i själva verket är en bortskämd liten snorunge som aldrig haft det dåligt och därmed försöker hitta på något att må dåligt över.
Det tycks dock te sig så att när man som mest bara vill vara för sig och sura i sitt egna hörn så kommer universum ikapp en på ett eller annat sätt. Telefonen ringer, dörrklockan tjuter eller så gör sig vädret påminnt genom att drastiskt skifta ansikte.
Ibland skulle man vilja vara helt omedveten om allt.
"Du Örjan, hämtar du mig om 5 timmar jag ska bara lämna kroppen och flyga iväg en sväng till ett av de parallella universumena för att uppleva lite icke-existans ett tag. Jag menar man vill ju inte hamna i koma för alltid. Sjyst, men då plockar du mig vid 16.00-tiden. Soft!"
Jag ska fan bygga en maskin som kan skapa tidshål i verkligheten där man totalt ignorerar de fysiska lagarna vi har i den här världen, så när man känner för det så kan man hoppa omkring i ett virrvarr av gravitationslös gegga.
Neo i Matrix... GO!
"Bara fantasin sätter gränserna!"
Shit va dum jag har vart. Att materian och alla energifält skulle vara ett hinder har jag lixom bara gått med på i blindo. Måste nog omvärdera mina kunskaper om den värld jag lever i.
och innan jag slutar skriva vill jag passa på att skicka en hälsning till mig själv:
"Oh Hi Cartman! You are not fat at all. Here have a cookie."
God natt och sug röv
/ Villarn
Det tycks dock te sig så att när man som mest bara vill vara för sig och sura i sitt egna hörn så kommer universum ikapp en på ett eller annat sätt. Telefonen ringer, dörrklockan tjuter eller så gör sig vädret påminnt genom att drastiskt skifta ansikte.
Ibland skulle man vilja vara helt omedveten om allt.
"Du Örjan, hämtar du mig om 5 timmar jag ska bara lämna kroppen och flyga iväg en sväng till ett av de parallella universumena för att uppleva lite icke-existans ett tag. Jag menar man vill ju inte hamna i koma för alltid. Sjyst, men då plockar du mig vid 16.00-tiden. Soft!"
Jag ska fan bygga en maskin som kan skapa tidshål i verkligheten där man totalt ignorerar de fysiska lagarna vi har i den här världen, så när man känner för det så kan man hoppa omkring i ett virrvarr av gravitationslös gegga.
Neo i Matrix... GO!
"Bara fantasin sätter gränserna!"
Shit va dum jag har vart. Att materian och alla energifält skulle vara ett hinder har jag lixom bara gått med på i blindo. Måste nog omvärdera mina kunskaper om den värld jag lever i.
och innan jag slutar skriva vill jag passa på att skicka en hälsning till mig själv:
"Oh Hi Cartman! You are not fat at all. Here have a cookie."
God natt och sug röv
/ Villarn
Att vara eller...
Att vara eller att inte vara... ... eller att göra. Det är frågan.
Alldeles för många klagar på alldeles för många om att alldeles för få gör alldeles för lite.
Väldigt ofta händer det att väldigt smarta gör väldigt dumma val i väldigt stora drag.
Jag utger mig inte för någon poet och det är inte heller något mål jag har i livet. Jag bara tycker om att se ord flöda medan kreativitetens flod gör så att jag skriver. Ibland är det roligt att skriva om viktiga saker, värdelösa saker, intressanta saker, djupa saker, skruvade saker eller ofantligt roliga saker. Men just idag skriver jag om ingenting.
Hur tolkar man en sån här text? <- Det är en tolkningsfråga.
Det slog mig idag att människan har kommit ifrån sitt ursprung, sin grundform och sin innersta mening.
Det engelska ordet "Human being" betyder ju, om man vänder på det, "Being Human". Att vara människa.
Att vara människa, vad innebär det?
Som jag ser det så är det väl just att vara människa. Dvs att bara vara. Inte göra någonting alls, inte bry sig om någonting, inte ha några krav, inte ha några måsten. Inte vara till behov eller att behöva åstadkomma någonting. Det är att vara människa. Allt annat är att använda det mänskliga till någonting annat.
Skyndar man sig tillräckligt mycket så springer man ifrån det mänskliga eftersom mänskligheten i en inte har bråttom. Den ligger lixom bara där och väntar på att man ska känna efter och njuta av hur skönt det är att bara vara. Inte njuta av något tillgjort eller något som är utanför oss själva, ingenting annat än själva den mänsklighet som finns inom oss alla. Det är väl att vara en riktig människa, riktig human being. Att vara, to be.
Ibland är det soft att skriva av sig =)
Peace
/ Villarn
Alldeles för många klagar på alldeles för många om att alldeles för få gör alldeles för lite.
Väldigt ofta händer det att väldigt smarta gör väldigt dumma val i väldigt stora drag.
Jag utger mig inte för någon poet och det är inte heller något mål jag har i livet. Jag bara tycker om att se ord flöda medan kreativitetens flod gör så att jag skriver. Ibland är det roligt att skriva om viktiga saker, värdelösa saker, intressanta saker, djupa saker, skruvade saker eller ofantligt roliga saker. Men just idag skriver jag om ingenting.
Hur tolkar man en sån här text? <- Det är en tolkningsfråga.
Det slog mig idag att människan har kommit ifrån sitt ursprung, sin grundform och sin innersta mening.
Det engelska ordet "Human being" betyder ju, om man vänder på det, "Being Human". Att vara människa.
Att vara människa, vad innebär det?
Som jag ser det så är det väl just att vara människa. Dvs att bara vara. Inte göra någonting alls, inte bry sig om någonting, inte ha några krav, inte ha några måsten. Inte vara till behov eller att behöva åstadkomma någonting. Det är att vara människa. Allt annat är att använda det mänskliga till någonting annat.
Skyndar man sig tillräckligt mycket så springer man ifrån det mänskliga eftersom mänskligheten i en inte har bråttom. Den ligger lixom bara där och väntar på att man ska känna efter och njuta av hur skönt det är att bara vara. Inte njuta av något tillgjort eller något som är utanför oss själva, ingenting annat än själva den mänsklighet som finns inom oss alla. Det är väl att vara en riktig människa, riktig human being. Att vara, to be.
Ibland är det soft att skriva av sig =)
Peace
/ Villarn
Ta hand om dig själv!
Under en tid har jag varit dålig på att ta hand om mig själv, inte lyssnat på mina inre signaler och glömt bort att njuta av livet. Livet har vi blivit tilldelade här och nu så det är ju jävligt dumt att inte njuta av det. Man kan gå runt hela livet och tänka på vad man borde göra, vad man skulle ha gjort och hur saker skulle kunna vara annorlunda. Men med ett sånt synsätt så tar man bort glädjen i det som händer just nu.
Att reflektera över sig själv är bra ibland, men gör man det för mycket så tappar hela reflektionen sin poäng. Följer man sin inre känsla av vad som är rätt och vad man borde göra så kommer livet alltid att belöna en.
Att ta hand om andra är det näst bästa man kan göra, för tar man först o främst inte hand om sig själv så kommer man inte göra sitt bästa i något annat heller. Man lever närmast sig själv och ska man bry sig om sina nära o kära så är det självklart att man själv kommer i första hand. Jag läste i nån gammal bok en gång att "för att kunna älska andra måste man först kunna älska sig själv" , och det tycker jag är en ganska bra fras.
Lev idag, lev väl, lev ut och gör det bästa av nuet!
Ett hett musiktips som betytt mycket för mig senaste tiden är skivan:
Kultiration - Döden föder (från 2007)
Peace o kram
/ Villarn
Att reflektera över sig själv är bra ibland, men gör man det för mycket så tappar hela reflektionen sin poäng. Följer man sin inre känsla av vad som är rätt och vad man borde göra så kommer livet alltid att belöna en.
Att ta hand om andra är det näst bästa man kan göra, för tar man först o främst inte hand om sig själv så kommer man inte göra sitt bästa i något annat heller. Man lever närmast sig själv och ska man bry sig om sina nära o kära så är det självklart att man själv kommer i första hand. Jag läste i nån gammal bok en gång att "för att kunna älska andra måste man först kunna älska sig själv" , och det tycker jag är en ganska bra fras.
Lev idag, lev väl, lev ut och gör det bästa av nuet!
Ett hett musiktips som betytt mycket för mig senaste tiden är skivan:
Kultiration - Döden föder (från 2007)
Peace o kram
/ Villarn
Att blogga
Den här bloggen är ju som bekant inte den mest aktiva och väluppdaterade, men det gör mig ingenting. En blogg är ju något personligt som ska ge möjlighet att uttrycka så som man vill, så ofta man vill. Jag skriver när det känns rätt och det borde många andra bloggare ta del av också, istället för att mala på om vad man åt till frukost och berätta om ännu en vecka som såg exakt likadan ut.
Det mesta av det jag skriver om här skriver jag för att jag ägnat mycket tanke åt det och sådant vore ju onödigt att glömma bort. Skriver jag ner det här så har jag mina tankar svart på vitt, så gott det nu går att formulera sig i skrift. Då kan jag, eller någon annan, ta del av tankarna när som helst utan att ämnet glöms bort.
Mycket av det som jag skriver om är sådant som jag tycker förtjänar lite tid att tänka på och som är ganska viktigt. Det blir som min egna lilla databas för saker man kan tänka på =)
På senare dagar har jag upptäckt att det faktiskt finns många andra intressanta bloggar, och en nybliven favorit är www.365saker.se . Där skrivs det varje dag någonting nytt man kan göra, där läsaren uppmanas att aktivera sig och sätta lite färg på livet. Visst kan man tänka sig trött på saker om man vill, men att mixa tanke med handling är väl det bästa och särskilt om man gör något kreativt och positivt av det hela.
Njut av våren som verkar stå i full blom nu =)
peace
/ Villarn
Det mesta av det jag skriver om här skriver jag för att jag ägnat mycket tanke åt det och sådant vore ju onödigt att glömma bort. Skriver jag ner det här så har jag mina tankar svart på vitt, så gott det nu går att formulera sig i skrift. Då kan jag, eller någon annan, ta del av tankarna när som helst utan att ämnet glöms bort.
Mycket av det som jag skriver om är sådant som jag tycker förtjänar lite tid att tänka på och som är ganska viktigt. Det blir som min egna lilla databas för saker man kan tänka på =)
På senare dagar har jag upptäckt att det faktiskt finns många andra intressanta bloggar, och en nybliven favorit är www.365saker.se . Där skrivs det varje dag någonting nytt man kan göra, där läsaren uppmanas att aktivera sig och sätta lite färg på livet. Visst kan man tänka sig trött på saker om man vill, men att mixa tanke med handling är väl det bästa och särskilt om man gör något kreativt och positivt av det hela.
Njut av våren som verkar stå i full blom nu =)
peace
/ Villarn
Knepet att ljuga för sig själv
De allra flesta människor ljuger för sig själva på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt. Inget nytt.
Det kan handla om att direkt ljuga om något man gör för man skäms lite för det, eller så kanske man förskönar verkligheten genom att jämföra med extrema situationer. Eller så lever man kvar i tron på vad man gjorde förr och rent utav är för förblindad för att se hur man faktiskt själv beter sig nu. Möjligheterna är oändliga ;-)
Jag är trött på denna bristande självinsikt och har därför bestämt mig för att vända det här fenomenet till något kreativt.
Ett sätt att ljuga för sig själv är att man gör något man egentligen inte vill göra. Helt ignorant när man tänker på det i svart och vitt. Exempelvis att jobba på en fabrik är det väldigt få som vill göra, ändå är det otroligt många som gör detta. Då tänker många "Det är väl klart. Jag måste ju betala hyran osv etc blablabla". Jag jobbar själv på fabrik så den aspekten ifrågasätter jag inte. Men till det här har jag kommit på en (i mina öron iaf) fantastisk beskrivning =) :
En tillräckligt godtagbar ursäkt för begränsningen av mina möjligheter.
Begränsningen av mina möjligheter , göra något jag egentligen inte vill = Jobba på en fabrik
Tillräckligt godtagbar ursäkt för att genomföra den här handlingen = Pengar
När man ser saker från det här perspektivet ter sig väldigt många saker som motsägelser till självet, och man ska akta sig för att fastna i ett sånt tankemönster för annars blir man nog snabbt väldigt negativ. Däremot är det bra att använda det här tankesättet då och då för att se vad man kan förbättra.
"Är den här ursäkten tillräcklig för att rättfärdiga mitt beteende?"
Om man nu vänder på det här konceptet kan man lura sig själv genom att bygga upp ursäkter för något man vill få gjort. Svart på vitt så ljuger vi för oss själva, på olika nivåer av medvetande. Varför inte vara helt medvetna om våra lögner?
Eller tvärtom, varför inte skapa lögner som ursäkter för att göra något vi vill göra. Om man nu ändå ljuger för sig själv kan man göra det tydligt, och gör man så blir man snart varse om att man vill förbättra/eliminera (iaf vissa av) dessa lögner och beteenden.
Man mår bra av att vara sann mot sig själv.
Peace
/Villarn
Det kan handla om att direkt ljuga om något man gör för man skäms lite för det, eller så kanske man förskönar verkligheten genom att jämföra med extrema situationer. Eller så lever man kvar i tron på vad man gjorde förr och rent utav är för förblindad för att se hur man faktiskt själv beter sig nu. Möjligheterna är oändliga ;-)
Jag är trött på denna bristande självinsikt och har därför bestämt mig för att vända det här fenomenet till något kreativt.
Ett sätt att ljuga för sig själv är att man gör något man egentligen inte vill göra. Helt ignorant när man tänker på det i svart och vitt. Exempelvis att jobba på en fabrik är det väldigt få som vill göra, ändå är det otroligt många som gör detta. Då tänker många "Det är väl klart. Jag måste ju betala hyran osv etc blablabla". Jag jobbar själv på fabrik så den aspekten ifrågasätter jag inte. Men till det här har jag kommit på en (i mina öron iaf) fantastisk beskrivning =) :
En tillräckligt godtagbar ursäkt för begränsningen av mina möjligheter.
Begränsningen av mina möjligheter , göra något jag egentligen inte vill = Jobba på en fabrik
Tillräckligt godtagbar ursäkt för att genomföra den här handlingen = Pengar
När man ser saker från det här perspektivet ter sig väldigt många saker som motsägelser till självet, och man ska akta sig för att fastna i ett sånt tankemönster för annars blir man nog snabbt väldigt negativ. Däremot är det bra att använda det här tankesättet då och då för att se vad man kan förbättra.
"Är den här ursäkten tillräcklig för att rättfärdiga mitt beteende?"
Om man nu vänder på det här konceptet kan man lura sig själv genom att bygga upp ursäkter för något man vill få gjort. Svart på vitt så ljuger vi för oss själva, på olika nivåer av medvetande. Varför inte vara helt medvetna om våra lögner?
Eller tvärtom, varför inte skapa lögner som ursäkter för att göra något vi vill göra. Om man nu ändå ljuger för sig själv kan man göra det tydligt, och gör man så blir man snart varse om att man vill förbättra/eliminera (iaf vissa av) dessa lögner och beteenden.
Man mår bra av att vara sann mot sig själv.
Peace
/Villarn
Här, där, då, nu, sen och varför inte om igen?
Vi lever alla i ett konstant nu. Det enda du upplever är just nu. Det här nuet är oändligt, bara det att det kallas för olika saker beroende på vart i nuet man refererar till. Det som har hänt är dåtid och det som kommer att hända är framtid, men när du upplevde dåtiden så kände du en känsla av nu. Precis som att imorgon när du tänker på betydelse av nuet så kommer du att referera till det du upplever just då. Det här innebär ju faktiskt att orden nu, då, och sen alla betyder samma sak, men beroende på hur Du upplever dem. Allt handlar om perspektiv ;-)
Tid.
I fysikens värld kallar man tid för den fjärde dimensionen. Vi är kanske vana med tre dimensioner: höjd, bredd och djup. Problemet med att uppleva fler dimensioner ligger i att man väljer att fästa dessa 3 dimensioner till något givet (som höjd, bredd och djup). När vi kopplar orden och betydelsen av orden till en dimension så låser vi betydelsen av dimensioner. I själva verket betyder 3D bara koordinater på 3 olika värden. X, Y, Z ...
Tid är bara ännu en koordinat, därav 4D. Exempelvis har ju "platsen" där alla intryck sätts ihop till just din verklighet en viss positition, en viss höjd, bredd och djup. I rummet du är i just nu så befinner du dig på en given plats. du kanske är 2 meter bort från dörren, 1 meter under taket och 3 meter ifrån fönstret. Du har en plats i ett koordinatsystem med 3 givna punkter. Det är den 3D-värld du upplever. Samtidigt upplever du en 4D-värld, eftersom en 4D-värld är samma sak som en 3D-värld fast med ett extra perspektiv att utgå ifrån. Samma plats som vi beskrev i 3D har ju en viss tid, för enkelhetens skull säger vi att klockan är 10.00. Om du skulle ha suttit på en annan plats i rummet vid just den här tidpunkten så skulle dina koordinater vara annorlunda, eller om du sitter kvar på samma plats men en annan tidpunkt så har koordinaterna ett annat värde.
Hela den här världen utgår ifrån dig eftersom ditt liv är en referenspunkt i en värld av oändligt många dimensioner.
Men bara för att du väljer att vara på en annan plats så upphör ju inte alla andra platser att existera, om du är i Stockholm så finns ju Västerås fortfarande kvar även fast du inte är där. Eftersom detta är ett begrepp i 3D är det lätt att förstå, men om jag nu säger att samma sak gäller med tiden så blir det lite knepigare. Bara för att en händelse har inträffat betyder det inte att den tiden är borta, den är bara på en annan plats i den tidslinje som du befinner dig i. Dvs 4D fungerar som 3D bara med ett extra perspektiv. Nuet är oändligt, alla händelser inträffar i det nuet och väljer man att referera till en viss punkt i nuet (en specifik tid) så är det inte tiden som har "gått fram/bak" utan det är ditt förhållande till tiden som ändrats. Tiden är alltid den samma, det är bara du som ändrar på dig.
Blev lite långt men vafan...
peace på er
/ Villarn
Tid.
I fysikens värld kallar man tid för den fjärde dimensionen. Vi är kanske vana med tre dimensioner: höjd, bredd och djup. Problemet med att uppleva fler dimensioner ligger i att man väljer att fästa dessa 3 dimensioner till något givet (som höjd, bredd och djup). När vi kopplar orden och betydelsen av orden till en dimension så låser vi betydelsen av dimensioner. I själva verket betyder 3D bara koordinater på 3 olika värden. X, Y, Z ...
Tid är bara ännu en koordinat, därav 4D. Exempelvis har ju "platsen" där alla intryck sätts ihop till just din verklighet en viss positition, en viss höjd, bredd och djup. I rummet du är i just nu så befinner du dig på en given plats. du kanske är 2 meter bort från dörren, 1 meter under taket och 3 meter ifrån fönstret. Du har en plats i ett koordinatsystem med 3 givna punkter. Det är den 3D-värld du upplever. Samtidigt upplever du en 4D-värld, eftersom en 4D-värld är samma sak som en 3D-värld fast med ett extra perspektiv att utgå ifrån. Samma plats som vi beskrev i 3D har ju en viss tid, för enkelhetens skull säger vi att klockan är 10.00. Om du skulle ha suttit på en annan plats i rummet vid just den här tidpunkten så skulle dina koordinater vara annorlunda, eller om du sitter kvar på samma plats men en annan tidpunkt så har koordinaterna ett annat värde.
Hela den här världen utgår ifrån dig eftersom ditt liv är en referenspunkt i en värld av oändligt många dimensioner.
Men bara för att du väljer att vara på en annan plats så upphör ju inte alla andra platser att existera, om du är i Stockholm så finns ju Västerås fortfarande kvar även fast du inte är där. Eftersom detta är ett begrepp i 3D är det lätt att förstå, men om jag nu säger att samma sak gäller med tiden så blir det lite knepigare. Bara för att en händelse har inträffat betyder det inte att den tiden är borta, den är bara på en annan plats i den tidslinje som du befinner dig i. Dvs 4D fungerar som 3D bara med ett extra perspektiv. Nuet är oändligt, alla händelser inträffar i det nuet och väljer man att referera till en viss punkt i nuet (en specifik tid) så är det inte tiden som har "gått fram/bak" utan det är ditt förhållande till tiden som ändrats. Tiden är alltid den samma, det är bara du som ändrar på dig.
Blev lite långt men vafan...
peace på er
/ Villarn
Kom ihåg det mänskliga
Effektivitet.
Människor blir av med jobben, färre ska göra mer och ett högt tempo är viktigt. Detta är inget nytt, tyvärr. Det här är attityden som den lilla människan möter varje dag. Tanken att den som är mest effektiv vinner smittar av sig på fritiden.
Man ska hänga med i vad som händer. För du är väl inte slö, eller?
Under all press från sociala krav, samhällsbekymmer och medias ideal så döljer sig den lilla människan. Inom oss alla finns det mänskliga och äkta, det som binder oss alla människor samman. Den här delen får man inte glömma bort. Det är lätt att bli lurad av alla saker i ens omgivning, som vilseleder tankarna till att tro att allt är krångligt och invecklat. Livet är simpelt, det är bara att leva. Beatles hade (har?) en bra filosofi för det här; "All you need is love".
Jag tycker det är viktigt att då och då stanna upp och känna efter. Sakta ner, ta det lugnt och bara vara. Glömma alla måsten och all press för ett tag och bara vara mänsklig. Man behöver inte alltid vara duktig, ibland räcker det med att bara vara vid liv. För det är ju trots allt därför vi är här, för att leva. För om vi inte lever så är vi döda, och jag är i alla fall inte den som vill vara död den här korta stunden som jag faktiskt har på mig här. Jag vill vara vid liv. Vill inte du?
Lev livet fullt ut!
Peace
/ Villarn
Människor blir av med jobben, färre ska göra mer och ett högt tempo är viktigt. Detta är inget nytt, tyvärr. Det här är attityden som den lilla människan möter varje dag. Tanken att den som är mest effektiv vinner smittar av sig på fritiden.
Man ska hänga med i vad som händer. För du är väl inte slö, eller?
Under all press från sociala krav, samhällsbekymmer och medias ideal så döljer sig den lilla människan. Inom oss alla finns det mänskliga och äkta, det som binder oss alla människor samman. Den här delen får man inte glömma bort. Det är lätt att bli lurad av alla saker i ens omgivning, som vilseleder tankarna till att tro att allt är krångligt och invecklat. Livet är simpelt, det är bara att leva. Beatles hade (har?) en bra filosofi för det här; "All you need is love".
Jag tycker det är viktigt att då och då stanna upp och känna efter. Sakta ner, ta det lugnt och bara vara. Glömma alla måsten och all press för ett tag och bara vara mänsklig. Man behöver inte alltid vara duktig, ibland räcker det med att bara vara vid liv. För det är ju trots allt därför vi är här, för att leva. För om vi inte lever så är vi döda, och jag är i alla fall inte den som vill vara död den här korta stunden som jag faktiskt har på mig här. Jag vill vara vid liv. Vill inte du?
Lev livet fullt ut!
Peace
/ Villarn
Resultatlöshetens filosofi
Med förra inlägget i bagaget tänkte jag spinna vidare på det här med att förbättra omgivningen.
Att göra medvetna val kräver att man först och främst är medveten om hur man faktiskt beter sig, för att därefter göra om vissa av dessa beteendemönster. Därifrån att det kallas bättre val.
De flesta saker som vi gör har ett mål. Vi gör någonting för att uppnå någonting annat. Tränar för att bli starkare, handlar för att kunna äta, jobbar för att få pengar, tänker för att bekräfta att vi existerar osv osv. Jag försöker leva efter något jag kallar resultatlöshetens filosofi, där jag gör någonting för dess egen skull och inte för att uppnå något. Exempelvis spelar jag trummor för att det är så jävla härligt att göra det. Visst är det kul att spela in låtar och höra vad folk tycker men jag gör det helt och hållet för att det är just det som jag vill göra. Att flytta över det här tankesättet till andra aktiviteter kan vara lite svårt, men lönsamt. Nu för tiden så ger jag mig in i det jag gör, ska jag diska så försöker jag göra det så bra som möjligt, inte för att jag vill få bort all disk. Behöver jag städa så städar jag och går in i min "städar-roll" där jag försöker göra ett så bra jobb som möjligt, och på så sätt flytta fokus från resultatet till handlingen.
När man släpper fokus från resultatet så blir det automatiskt att man lägger mer fokus på det man faktiskt gör. Många gånger så blir också resultatet bättre då eftersom du gör det du gör med mer fokus, energi och intresse.
Alltså, ett bra sätt att göra medvetna och bättre val är att strunta i hur det kommer att bli och bara göra det man gör med inlevelse och intresse. Resten kommer av sig själv. Detta synsätt gör också att man undviker att bli besviken eller ångerfull eftersom man släppt många av målen och på sätt inte blir lika missnöjd med sitt resultat.
När man går in i uppgiften man har så hedrar man således nuet genom att uppskatta det som händer för stunden, man gör nuet bättre och, som i föregående inlägg, världen till en lite bättre plats :-)
Lev väl, ha kul, sköt om varandra och uppskatta stunden!
Peace
/ Villarn
Att göra medvetna val kräver att man först och främst är medveten om hur man faktiskt beter sig, för att därefter göra om vissa av dessa beteendemönster. Därifrån att det kallas bättre val.
De flesta saker som vi gör har ett mål. Vi gör någonting för att uppnå någonting annat. Tränar för att bli starkare, handlar för att kunna äta, jobbar för att få pengar, tänker för att bekräfta att vi existerar osv osv. Jag försöker leva efter något jag kallar resultatlöshetens filosofi, där jag gör någonting för dess egen skull och inte för att uppnå något. Exempelvis spelar jag trummor för att det är så jävla härligt att göra det. Visst är det kul att spela in låtar och höra vad folk tycker men jag gör det helt och hållet för att det är just det som jag vill göra. Att flytta över det här tankesättet till andra aktiviteter kan vara lite svårt, men lönsamt. Nu för tiden så ger jag mig in i det jag gör, ska jag diska så försöker jag göra det så bra som möjligt, inte för att jag vill få bort all disk. Behöver jag städa så städar jag och går in i min "städar-roll" där jag försöker göra ett så bra jobb som möjligt, och på så sätt flytta fokus från resultatet till handlingen.
När man släpper fokus från resultatet så blir det automatiskt att man lägger mer fokus på det man faktiskt gör. Många gånger så blir också resultatet bättre då eftersom du gör det du gör med mer fokus, energi och intresse.
Alltså, ett bra sätt att göra medvetna och bättre val är att strunta i hur det kommer att bli och bara göra det man gör med inlevelse och intresse. Resten kommer av sig själv. Detta synsätt gör också att man undviker att bli besviken eller ångerfull eftersom man släppt många av målen och på sätt inte blir lika missnöjd med sitt resultat.
När man går in i uppgiften man har så hedrar man således nuet genom att uppskatta det som händer för stunden, man gör nuet bättre och, som i föregående inlägg, världen till en lite bättre plats :-)
Lev väl, ha kul, sköt om varandra och uppskatta stunden!
Peace
/ Villarn
Gör någonting
En bättre värld.
De flesta av oss sitter nog då och då och tänker att "det skulle vara så mycket bättre om..." , "hade jag bestämt så skulle jag..." och "om alla gjorde...". Klart att det finns många saker som skulle göra tillvaron betydligt mer behaglig, men ärligt talat så måste man ta tag i saken och göra något om man vill att det ska bli bättre. Man kan absolut inte räkna med att andra kommer förbättra världen åt en, nej man måste göra saker själv.
Vi kan hjälpas åt om vi vill, men det handlar bara om att vilja hjälpa till. Många verkar ha svårt för att ta allvarligt på något som de verkligen tycker och vill. Man fastnar lätt i negativa tankar på vägen som bromsar upp handlingskraften i vad man tycker, "Vad gör det för skillnad om lilla jag gör det här" , "Ingen kommer ändå se min insats", "Det här kommer bara funka om alla gör det" osv. BLABLABLA!
Bara gör det. Låt de positiva tankarna få komma fram i handling. Du kan om du vill.
Förändring.
Det finns många saker man kan göra om man vill förbättra, och det är lätt att man förlorar orken om man tänker på ALLT man vill förbättra. Det kanske är därför så många stannar upp, de tycker att det är på tok för mycket som är fel och då känns det meningslöst att ens börja. Men det är inte meningslöst att börja. Vår verklighet som vi uppfattar den är uppbyggd av allt vad vi gör med den (summan av alla händelser) och det innebär att varje liten handling som är bra gör världen lite bättre. Och man behöver inte göra allt superbra jämt och hela tiden, det orkar man nog inte i alla fall. Det det handlar om är att göra bättre val, där man tänker på vad man gör och är medveten om konsekvenserna. Jag brukar tänka att om det är 100 saker jag vill förbättra och jag lyckas med bara 1, så är det ändå 1 bättre än inget och då har jag gjort en förbättring. Det är väl det vi vill med världen, förbättra den. Eller?
Sen om det handlar om att plocka upp ett skräp från marken, äta hälsosammare, hjälpa en kompis att flytta eller vad helst annat så är det alltid ett steg i rätt riktning om man har gjort ett medvetet bättre val.
Förbättra vad som helst. Något är alltid bättre än inget. Gör någonting
Peace
/ Villarn
De flesta av oss sitter nog då och då och tänker att "det skulle vara så mycket bättre om..." , "hade jag bestämt så skulle jag..." och "om alla gjorde...". Klart att det finns många saker som skulle göra tillvaron betydligt mer behaglig, men ärligt talat så måste man ta tag i saken och göra något om man vill att det ska bli bättre. Man kan absolut inte räkna med att andra kommer förbättra världen åt en, nej man måste göra saker själv.
Vi kan hjälpas åt om vi vill, men det handlar bara om att vilja hjälpa till. Många verkar ha svårt för att ta allvarligt på något som de verkligen tycker och vill. Man fastnar lätt i negativa tankar på vägen som bromsar upp handlingskraften i vad man tycker, "Vad gör det för skillnad om lilla jag gör det här" , "Ingen kommer ändå se min insats", "Det här kommer bara funka om alla gör det" osv. BLABLABLA!
Bara gör det. Låt de positiva tankarna få komma fram i handling. Du kan om du vill.
Förändring.
Det finns många saker man kan göra om man vill förbättra, och det är lätt att man förlorar orken om man tänker på ALLT man vill förbättra. Det kanske är därför så många stannar upp, de tycker att det är på tok för mycket som är fel och då känns det meningslöst att ens börja. Men det är inte meningslöst att börja. Vår verklighet som vi uppfattar den är uppbyggd av allt vad vi gör med den (summan av alla händelser) och det innebär att varje liten handling som är bra gör världen lite bättre. Och man behöver inte göra allt superbra jämt och hela tiden, det orkar man nog inte i alla fall. Det det handlar om är att göra bättre val, där man tänker på vad man gör och är medveten om konsekvenserna. Jag brukar tänka att om det är 100 saker jag vill förbättra och jag lyckas med bara 1, så är det ändå 1 bättre än inget och då har jag gjort en förbättring. Det är väl det vi vill med världen, förbättra den. Eller?
Sen om det handlar om att plocka upp ett skräp från marken, äta hälsosammare, hjälpa en kompis att flytta eller vad helst annat så är det alltid ett steg i rätt riktning om man har gjort ett medvetet bättre val.
Förbättra vad som helst. Något är alltid bättre än inget. Gör någonting
Peace
/ Villarn
Uttryck dig!
Den moderna människan lever i miljö där hon konstant överöses av information, bl.a från tv, tidningar, radio. Det är exempelvis många som efter en arbetsdag gärna sätter sig framför tvn för att koppla av och varva ner. Inget fel i det, men detta kan leda till en känsla av meningslöshet. För om man använder den lediga tiden på dygnet (fritid) åt att aktivera sig själv så lite som möjligt, att tänka så lite som möjligt och att uttrycka sig så lite som möjligt så är det uppenbart att det mänskliga i en förtrycks. Nu menar jag inte att alla som kollar på tv är idioter, men just tv-tittandet är så lätt att relatera till. Mening i livet är det ju bara man själv som kan uppfylla, och att då använda den fria tiden åt att INTE fylla livet med mening leder lätt till meningslöshet. Mycket logiskt enligt mig.
Att uttrycka sig, att framhäva sig egna personlighet på ett helt unikt sätt. Det känner jag ger mig mer mening i mitt liv. Genom musik, bild, text, dans eller något annat sätt där man uttrycker sig själv kan man stärka den inre känslan för livet eftersom du låter din insida ta form på utsidan. Om du aldrig tar dig tid att vara kreativ, att aldrig våga uttrycka dig och vad du står för så kommer du förmodligen stänga inne dig själv. Enligt mig så är inte livet menat att förtryckas och stängas inne, enligt mig så ska man låta livet leva för fullt. Och fullt ut behöver inte betyda att man ska göra det extremaste man vet hela tiden, men att man inte ska hålla tillbaka på det man själv känner är rätt. Man mår som bäst när man lever fullt ut, som sig själv och inte för att någon annan säger åt en att göra på ett visst sätt. Testa vingarna och använd din kreativitet.
Veckans tips:
Ta dig tid och kolla in träden, det händer väldigt mycket med färger och former så här års =)
höstliga hälsningar
/ Villarn
Att uttrycka sig, att framhäva sig egna personlighet på ett helt unikt sätt. Det känner jag ger mig mer mening i mitt liv. Genom musik, bild, text, dans eller något annat sätt där man uttrycker sig själv kan man stärka den inre känslan för livet eftersom du låter din insida ta form på utsidan. Om du aldrig tar dig tid att vara kreativ, att aldrig våga uttrycka dig och vad du står för så kommer du förmodligen stänga inne dig själv. Enligt mig så är inte livet menat att förtryckas och stängas inne, enligt mig så ska man låta livet leva för fullt. Och fullt ut behöver inte betyda att man ska göra det extremaste man vet hela tiden, men att man inte ska hålla tillbaka på det man själv känner är rätt. Man mår som bäst när man lever fullt ut, som sig själv och inte för att någon annan säger åt en att göra på ett visst sätt. Testa vingarna och använd din kreativitet.
Veckans tips:
Ta dig tid och kolla in träden, det händer väldigt mycket med färger och former så här års =)
höstliga hälsningar
/ Villarn
Förståelse och medkänsla
När man börjar ägna mer fokus vid respekt och acceptans så börjar man se världen genom nya ögon. Inte för att det behöver vara så revolutionerande, men ändå nya perspektiv. För mig ledde det här mig vidare på en bana av högre förståelse av min omgivning, djupare insikter om allt möjligt och framför allt väldigt mycket mer medkänsla. Det säger egentligen sig själv, att om du får mer respekt för någon så kommer du ha större förståelse för han/hon och då förstår du också bättre hur den personen mår.
Finns det då några konkreta tips på hur man ökar sin förståelse och medvetenhet i allmänhet?
Självklart är ju detta väldigt individuellt, men det som verkligen har hjälpt mig är att ta sig tid.
Det är många som säger att man inte har tid till det där och inte tid till det här osv... men det är aldrig någonsin någon som har tid. Man tar sig tid. Om man då väljer att ta sig tid till att fundera på vad respekt och acceptans faktiskt betyder så kommer det bli tydligare. Refererar man till sig själv så ökar man också sin medkänsla för andra. Jag utgår alltid ifrån mig själv och hur jag skulle tänkt om jag blev bemött så eller om jag såg/hörde/kände/you-name-it någonting. Om man har ett grundläggande "respekt-tänk" hela tiden i bakhuvudet så märker man att många saker kanske inte riktigt är som det ska. Tycker man om att bli respekterad så tycker jag helt klart att man bör ägna lite tid åt att tänka på just sånt här.
Annars är man ju totalt ignorant.
Hur väl förstår du dig själv?
Allt som du känner och tänker utstrålas från dig, summan av dina upplevelser genom livet och din tolkning av tillvaron. Vissa kallar detta för aura, jag brukar kalla det för utstrålning eftersom det ordet är så logiskt och tydligt =)
När man skapar större förståelse för sig själv så skapas även kunskapen av vad andra utstrålar och på så sätt ökar även medkänslan för andra. Ju mer man lär sig om sig själv desto lättare blir det att identifiera den här utstrålningen. Jag hörde någonstans att 90% av det vi säger kommer inte från munnen, och jag förstår verkligen det nu.
Det här med harmoni är intressant, för det är så många saker som hänger ihop. Acceptans, respekt, medkänsla, förståelse och öppenhet är några jag hittills har beskrivit och jag märker att det ibland är svårt att särskilja allt eftersom de alla går in i varandra.
Hoppas du som läser det här har det bra.
Peace
/ Villarn
Finns det då några konkreta tips på hur man ökar sin förståelse och medvetenhet i allmänhet?
Självklart är ju detta väldigt individuellt, men det som verkligen har hjälpt mig är att ta sig tid.
Det är många som säger att man inte har tid till det där och inte tid till det här osv... men det är aldrig någonsin någon som har tid. Man tar sig tid. Om man då väljer att ta sig tid till att fundera på vad respekt och acceptans faktiskt betyder så kommer det bli tydligare. Refererar man till sig själv så ökar man också sin medkänsla för andra. Jag utgår alltid ifrån mig själv och hur jag skulle tänkt om jag blev bemött så eller om jag såg/hörde/kände/you-name-it någonting. Om man har ett grundläggande "respekt-tänk" hela tiden i bakhuvudet så märker man att många saker kanske inte riktigt är som det ska. Tycker man om att bli respekterad så tycker jag helt klart att man bör ägna lite tid åt att tänka på just sånt här.
Annars är man ju totalt ignorant.
Hur väl förstår du dig själv?
Allt som du känner och tänker utstrålas från dig, summan av dina upplevelser genom livet och din tolkning av tillvaron. Vissa kallar detta för aura, jag brukar kalla det för utstrålning eftersom det ordet är så logiskt och tydligt =)
När man skapar större förståelse för sig själv så skapas även kunskapen av vad andra utstrålar och på så sätt ökar även medkänslan för andra. Ju mer man lär sig om sig själv desto lättare blir det att identifiera den här utstrålningen. Jag hörde någonstans att 90% av det vi säger kommer inte från munnen, och jag förstår verkligen det nu.
Det här med harmoni är intressant, för det är så många saker som hänger ihop. Acceptans, respekt, medkänsla, förståelse och öppenhet är några jag hittills har beskrivit och jag märker att det ibland är svårt att särskilja allt eftersom de alla går in i varandra.
Hoppas du som läser det här har det bra.
Peace
/ Villarn
Öppenhet
Att vara öppen för nya perspektiv, nya intryck och nya idéer är fundamentalt för utveckling. Begränsar man sig enbart till det man själv känner till så kommer man aldrig att vidga sina vyer. Eftersom något nytt är utanför det du förstår så kan du inte heller förvänta dig att det ska vara på ett visst sätt, för i så fall vore det inte något nytt. Det innebär ju också att alla typer av nya upplevelser leder till utveckling åt ett nytt håll. Även fast det är någonting som du upplever som dåligt eller hemskt så är det fortfarande utveckling, bara åt ett håll du inte är van vid eller som du inte kan hantera.
Smärta är någonting som många fruktar och underkastar sig, dvs när man utsätts för smärta så blir de flesta som slavar under smärtan ("Aj! Det gör ont, få det att sluta!"). Men smärta är ju egentligen bara en väldigt hög frekvens av känsel, bara det att det är så hög frekvens som man kanske inte är van att känna och därför blir det svårt att kontrollera. Här menar jag att de gånger man utsätts för smärta ska man istället för att underkasta sig smärtan försöka ta lärdom av det och istället lära sig hantera smärtan. För även om det är en väldigt jobbig situation och något man är ovan vid att känna så kan man ändå lära sig något nytt av det, precis som man kan lära sig något nytt i allt man upplever. Jag menar, om man ändå utsätts för smärta är det väl ändå bättre att lära sig istället för att bara försöka fly?
Detta kan låta bisarrt för vissa, men jag försöker bara vara så öppensinnad som möjligt och då kan man ju inte stänga ute någon form av upplevelse. Däremot så betyder ju inte det att man måste söka sig till smärta och andra otrevliga händelser.
Som jag skrev tidigare har man mycket nytta av acceptans. Detta i kombination med öppenhet och respekt leder till mycket ny kunskap. Att acceptera och respektera något för vad det är och inget annat, att göra detta med öppna ögon som inte dömer efter några parametrar, att låta saker vara hur konstiga som helst och inte avfärda något för att det är annorlunda. Om samhället använde sig av ett sådant tänk så skulle vi allihop förmodligen må mycket bättre.
Det enda kravet som bör finnas är att man kan vara så fri som möjligt så länge det inte inkräktar på någon annans frihet, dvs så länge din frihet inte begränsar någon annan från att vara lika fri så tycker jag det bara är att köra på =)
Härliga, harmoniska och Hopp-timistiska hälsningar
/ Villarn
Smärta är någonting som många fruktar och underkastar sig, dvs när man utsätts för smärta så blir de flesta som slavar under smärtan ("Aj! Det gör ont, få det att sluta!"). Men smärta är ju egentligen bara en väldigt hög frekvens av känsel, bara det att det är så hög frekvens som man kanske inte är van att känna och därför blir det svårt att kontrollera. Här menar jag att de gånger man utsätts för smärta ska man istället för att underkasta sig smärtan försöka ta lärdom av det och istället lära sig hantera smärtan. För även om det är en väldigt jobbig situation och något man är ovan vid att känna så kan man ändå lära sig något nytt av det, precis som man kan lära sig något nytt i allt man upplever. Jag menar, om man ändå utsätts för smärta är det väl ändå bättre att lära sig istället för att bara försöka fly?
Detta kan låta bisarrt för vissa, men jag försöker bara vara så öppensinnad som möjligt och då kan man ju inte stänga ute någon form av upplevelse. Däremot så betyder ju inte det att man måste söka sig till smärta och andra otrevliga händelser.
Som jag skrev tidigare har man mycket nytta av acceptans. Detta i kombination med öppenhet och respekt leder till mycket ny kunskap. Att acceptera och respektera något för vad det är och inget annat, att göra detta med öppna ögon som inte dömer efter några parametrar, att låta saker vara hur konstiga som helst och inte avfärda något för att det är annorlunda. Om samhället använde sig av ett sådant tänk så skulle vi allihop förmodligen må mycket bättre.
Det enda kravet som bör finnas är att man kan vara så fri som möjligt så länge det inte inkräktar på någon annans frihet, dvs så länge din frihet inte begränsar någon annan från att vara lika fri så tycker jag det bara är att köra på =)
Härliga, harmoniska och Hopp-timistiska hälsningar
/ Villarn
